Konsten på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna

Över 50 konstnärer involverade

Varje konstnärligt gestaltningsuppdrag har utlysts offentligt, med resultatet att över 50 konstnärer har involverats för att gestalta olika miljöer. Konstnärerna har kunnat arbeta med stor konstnärlig frihet samtidigt som de har förhållit sig till rumsliga förutsättningar, sjukvårdens behov och Region Stockholms miljökrav. Vid sidan av de platsspecifika gestaltningarna har nya konstverk köpts in. Dessutom har äldre konstverk tagits tillvara från sjukhusets tidigare byggnader.

Filmen Konsten berikar (6 minuter) 

Konst bortom det dekorativa

En viktig utgångspunkt för arkitekternas arbete har varit att forma en miljö som kan påverka välbefinnandet för alla som vistas här. Ljus, volym, genomtänkt färgsättning och skandinaviska material genomsyrar utformningen av sjukhuset. Konstens inneboende egenskaper sträcker sig bortom det dekorativa. Den kan exempelvis uttrycka känslor, väcka fantasi, tanke och reflektion, ställa frågor, skänka hopp och tröst och vara något att samlas kring. I den funktionella och högteknologiska vårdmiljön blir konsten en påminnelse om att en människa som söker vård är så mycket mer än en sjuk kropp.

Huvudentrén

Den stora entréhallen domineras av konstnären Andreas Erikssons enorma målning Stenbrottet. Ett abstrakt landskap inspirerat av naturens alla färgskiftningar. Bilden har vuxit fram över flera års tid med start en sensommar som därefter övergått i höst, vinter och vår. Färgen är torr och pigmenttät och kan på håll nästan uppfattas som en väv. Målningen är 11 meter hög och 3,5 meter bred, troligtvis en av de största målningarna i Sverige.

På golvet i huvudentrén finns ett antal vitriner utplacerade med medicinalväxter i återvunnen papp. Pappret kommer ifrån gamla läkarböcker, heliga skrifter, kärleksdikter och dagstidningar. Konstnären Cecilia Levy har skickligt omskapat pappret till exempelvis tussilago, humle, johannesört, daggkåpa och sömntuta. Och i de små tittskåpen finns spännande flygfän och annat att upptäcka för sjukhusets mindre besökare. Dessa är gjorda av serietidningar.

Gobelängen i aulan

Aulan i Karolinska Universitetssjukhuset i Solna antar formen av en amfiteater där en 50 meter lång och 3 meter hög gobeläng löper som en elliptisk fris längs det övre våningsplanet. De avbildade sakerna i väven föreställer gamla nostalgiska prylar, souvenirer, loppisfynd, leksaker, vaser, husgeråd och mjukisdjur. Tillsammans bildar de en fantasifull publik som med spänning och intresse följer de senaste rönen inom medicinsk forskning.

Barnakutens entré

Entrén har en 35 meter lång fönsteryta som är filtrerad genom konstnären Jesper Nyréns oändliga och kalejdoskopiska mönster. De kristalliska trianglarna stänger ute omvärlden när du är inne på akuten. Utifrån skyddar de mot insyn på ett lekfullt sätt. Kristallformationerna kan också tolkas som vikningar, en sorts origami, ett sätt att ”vika ihop” tiden och sakta ned farten.

BioClinicum entré

Sjukhuset är sammankopplat med forskningsbyggnaden BioClinicum genom en mindre passage som övergår i en glaskub. Igenom kuben tränger ett lysande, bumligt och oregelbundet isberg. Utifrån kan bergets topp ses från långt håll – medan de som passerar i entrén har den väldiga lyskroppen ovanför sina huvuden. En påminnelse om allt som finns kvar att upptäcka under kunskapens yta.

Innergårdar

Flera innergårdar har gestaltats konstnärligt. Intill restaurangen kan besökaren uppleva konstnären Birgitta Burlings stora och massiva skulpturer. Dess mjuka, böljande och blanka yta gör att ljuset reflekteras och når ner till innergården invid de enorma huskropparna. De skulpturala kropparna hör ihop trots att de skiljs åt i uttryck och distans. Som två som hör ihop väntar de in varandra.

Konst utomhus

Flera skulpturer och objekt är placerade utomhus. Utmed Akademiska stråket som förbinder sjukhuset med Karolinska Institutet rör sig forskare, studenter, vårdpersonal, allmänhet och besökare. Här finns tre oregelbundna vita objekt – tre förstorade näsdukar som blivit fångade av en rejäl vindpust. På en annan plats finns en pergola med handblåsta glaskupor som symboliserar den fukt som framkallas vid en utandning. En tredje gestaltning består av en enorm skiva som är blank på ena sidan och speglar där en glimt av himlen. Den andra sidan är vinklad mot växtligheten och skapar med sina färgskiftningar i blått rött och grönt ger grönskan på marken ett eget mikroklimat.