Frågor och svar

Den regionala utvecklingsplanen slår fast vision, mål och prioriteringar för regionens långsiktiga utveckling. Den regionala utvecklingsplanen är mer än ett dokument, den är verktyg som ger regionala aktörer samsyn kring Stockholmsregionens styrkor, utmaningar, mål och prioriteringar.

Planen är övergripande och strategisk och förhåller sig till internationella och nationella mål, strategier och planer inom relevanta samhällsområden och visar hur Stockholmsregionens aktörer gemensamt och på en övergripande nivå svarar mot dessa.

Planen ger förutsättningar för oss aktörer att kunna ta ett gemensamt ansvar, samverka och gå åt samma håll i frågor som rör regional utvecklingsplanering. Planen är både en regional utvecklingsstrategi (RUS) enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar (2010:63) och en regionplan enligt plan och bygglagen (2010:900 PBL). I Stockholmsregionen har vi sedan 2001 arbetat integrerat med den regionala utvecklingsstrategin och den fysiska regionplanen eftersom det finns starka samband och beroenden mellan dessa.

Planen ger oss aktörer stöd och vägledning och visar hur frågor som regionens aktörer på olika sätt arbetar med bidrar till hela regionens utveckling. Genom att planen har ett helhetsperspektiv synliggörs synergieffekter men också vilka målkonflikter som behöver hanteras.

Aktörer med regionalt utvecklingsansvar ska enligt förordningen (2017:583) ta fram en strategi för länets utveckling – en regional utvecklingsstrategi, RUS. RUS:en är en samlad strategi för det regionala tillväxtarbetet och är bland annat utgångspunkt för de europeiska fonderna för tillväxt och sysselsättning: Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden plus (ESF+).

Region Stockholm är regionalt utvecklingsansvarig aktör enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar (2010:630). Riksdagen har också genom plan- och bygglagen (2010:900) beslutat att regional fysisk planering ska ske i Stockholms län. Därav ska Region Stockholm ta fram en regionplan.

I Stockholmsregionen har vi sedan 2001 arbetat integrerat med den regionala utvecklingsstrategin och den fysiska regionplanen eftersom det finns starka samband och beroenden mellan dessa strategiska dokument och processer. I Sverige är det bara Stockholmsregionen som gör på detta sätt. Den första planen som hanterade dessa frågor integrerat fick namnet Regional utvecklingsplan 2001 för Stockholmsregionen, RUFS 2001. Namnet RUFS har sedan dess levt vidare genom RUFS 2010 och RUFS 2050.

Planen vänder sig till samtliga aktörer som medverkar till regionens utveckling exempelvis kommuner, näringsliv, civilsamhälle och myndigheter.

Syftet med ett långsiktigt tidsperspektiv är att undvika lösningar som är bra på kort sikt men som försvårar nödvändiga framtida insatser. Både samhällsutmaningar och planering för att möta dessa är långsamma processer. För att planeringen ska vara långsiktigt hållbar krävs ett långsiktigt tidsperspektiv. Få andra planer har ett så långsiktigt tidsperspektiv som den regionala utvecklingsplanen, planen fyller därmed en viktig funktion i att ange tydliga och långsiktiga spelregler för alla regionala aktörer.

Den nya regionala utvecklingsplanen som planeras att antas år 2026 kommer att gälla tillsvidare med aktualitetsprövning/översyn en gång per mandatperiod.

För att Stockholmsregionen ska utvecklas på ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt förutsätts en sammanhållen region i balans, som minskar transportbehoven och ökar tillgängligheten till arbetsplatser och högre utbildning. Detta skapar förutsättningar för fler investeringar och företagsetableringar samt ger möjlighet att öka hela regionens hållbara tillväxt, med en ökad branschbredd och resiliens.

Stockholmsregionen har åtta regionala stadskärnor utanför den centrala regionkärnan (Södertälje, Kungens kurva-Skärholmen, Flemingsberg, Haninge centrum, Kista-Sollentuna-Häggvik, Arlanda-Märsta, Barkarby-Jakobsberg och Täby Centrum-Arninge). De är strategiskt placerade vid några av regionens större knutpunkter i transportsystemet, det finns fyra på den norra sidan och fyra på den södra sidan.

En flerkärnig region avlastar och kompletterar den centrala regionkärnan och bidrar till en ökad regional balans av arbetsplatser och service, och till en hållbar tillväxt i hela länet. Genom att stärka de regionala stadskärnorna som nav för viktiga funktioner, till exempel större arbetsplatser, utbildning, vård, samhällsservice, kultur och idrott, ökar närheten till dessa för fler invånare, framför allt i delar av länet där tillgången idag är låg. En utveckling i de regionala stadskärnorna bidrar även till ett effektivt nyttjande av mark och gemensamma resurser och till ett hållbart resande med minskade klimatutsläpp som följd.

Frågor om mark- eller vattenanvändning som angår två eller fler kommuner och som behöver utredas och planeras gemensamt, är mellankommunala. Den regionala utvecklingsplanen hanterar mellankommunala frågor utifrån regionplaneringens definition i plan- och bygglagen (2010:900, kap 7). Region Stockholm bedömer att följande är mellankommunala frågor av regional betydelse:

• Bebyggelsestruktur, inklusive landsbygdens- och skärgårdens rumsliga struktur
• Grön- och blåstruktur
• Transportinfrastruktur, inklusive gods- och logistikstruktur
• Teknisk infrastruktur
• Verksamhetsområden
• Kulturmiljö
• Kultur- och idrottsanläggningar
• Klimatanpassningsfrågor
• Bostadsförsörjning
• Krisberedskap och civilt försvar

Vad är det regionala bostadsbehovet?

Det regionala bostadsbehovet för Stockholmsregionen räknas fram som ett underlag till den regionala utvecklingsplanen. Beräkningarna baseras på de befolkningsframskrivningar som Region Stockholm har tagit fram under 2023 (KRN 2023–0115) och görs utifrån tre olika scenarier – Låg, Bas och Hög. Metoden används för beräkningarna bygger på så kallade hushållskvoter och är en väl etablerad metod för att beräkna hushållsbildning och demografiskt bostadsbehov. Enligt beräkningarna behövs ett årligt bostadstillskott i länet om 11 700–16 400 för perioden 2022–2040 och 8 400–14 100 bostäder för perioden 2040–2060. Totalt för hela perioden behöver 379 000–582 000 nya bostäder tillkomma i länet bara för att möta befolkningsökningen. Alla bostäder måste inte tillkomma genom nybyggnation.

Framskrivningar är långsiktiga bedömningar av utvecklingen i regionerna i östra Mellansverige (ÖMS) och används bland annat för regional utvecklingsplanering, planering av transportinfrastruktur och trafikanalyser och för att se kommande bostadsbehov. Förutom framskrivningar av befolkning och sysselsättning beskrivs också den beräknade utvecklingen av inkomster, arbetspendling, utbildningsnivåer och kompetensförsörjning.

Skillnaden mellan framskrivningar och befolkningsprognoser är, förutom att framskrivningarna omfattar även sysselsättningsutveckling, att befolkningsprognoserna tas fram med kortare tidsperspektiv och större noggrannhet. Befolkningsprognoserna tas fram som ett underlag till mer kortsiktig planering.

Region Stockholms arbete med regional utvecklingsplanering utgår från fyra ansvarsområden, som syftar till att stödja och stärka genomförandet såväl inom Region Stockholms olika verksamheter som hos övriga aktörer i Stockholmsregionen:

• Finansiering
• Strategier och planer
• Kunskap och kompetens
• Påverkan

Samtidigt stödjer Region Stockholms alla verksamheter på olika sätt den regionala utvecklingen och genomförandet av den regionala utvecklingsplanen. Exempelvis utgår den långsiktiga planeringen av kollektivtrafiken från det regionala trafikförsörjningsprogrammet och Kollektivtrafikplan 2050, som båda syftar till att bidra till att uppnå den regionala utvecklingsplanens mål och vision. Likaså förtydligar Kulturstrategi för Stockholmsregionen hur arbetet med konst och kultur bör bedrivas för att nå visionen och målen för Stockholmsregionens långsiktiga utveckling. Hälso- och sjukvården bidrar på flera olika sätt till regional utveckling, inte minst genom folkhälsoarbete och arbetet med en jämlik och sammanhållen vård.

För att ytterligare stärka genomförandet och utvecklingskraften i Stockholmsregionen föreslår Region Stockholm i samrådsförslaget en ny strukturerad samverkansprocess. Under samrådet ser vi fram emot att diskutera denna och hur vi aktörer i regionen kan agera mer kraftfullt tillsammans för att stärka en hållbar utveckling av vår region.

I arbetet med att ta fram den regionala utvecklingsplanen är kommunernas översiktsplaner ett viktigt underlag. Den regionala utvecklingsplanen ger i sin tur kommunerna vägledning i regionala frågor av mellankommunal karaktär som har betydelse för användningen av mark- och vattenområden i Stockholmsregionen. Plankartan och förhållningssätten ska vara ett stöd för kommuner och andra aktörer i den fortsatta planeringen och i andra beslut som rör mark- och vattenanvändning.

Gränserna på plankartan är schematiska och översiktliga. Avvägningar har gjorts baserat på aspekter som är principiellt viktiga för Stockholmsregionens utveckling. I den fortsatta planeringen på kommunal nivå behöver avvägningarna kompletteras med en samlad bedömning av platsens potential och tålighet, baserat på lokala förutsättningar och påverkan på allmänna intressen, som till exempel natur- och kulturvärden och miljö- och klimat-aspekter.

Närhet och tillgänglighet är en av de grundläggande principerna för regionens bebyggelseutveckling. Samtliga bebyggelsekategorier: regionala stadskärnor, strategiska centrumlägen, landsbygdsnoder, serviceorter och kärnöar, bygger på principen att skapa närhet och tillgänglighet till funktioner som regionens invånare behöver och använder i sin vardag. Genom att utveckla i dessa lägen stärks förutsättningarna för – och närheten till, livskvaliteter som; kollektivtrafik, arbetsplatser, utbildning, samhällsservice, välfärdstjänster, kultur- och fritidsaktiviteter samt till natur- och kulturmiljöer. En utveckling i den regionalt prioriterade bebyggelsestrukturen ger även fler invånare möjlighet att nå vardagens målpunkter inom gång- och cykelavstånd eller med kollektivtrafik. Den här typen av principer är också utgångspunkter för konceptet "15-minutersstaden" som bygger på att skapa närhet till viktiga funktioner inom 15 minuters resa med gång, cykel eller kollektivtrafik.