Hon banade väg för kultur och hälsa

Vid sekelskiftet 1900 stöds folkbildningen av konstnärer som Richard Bergh och Prins Eugen, som fängslat Birgitta Rapp. Hon har studerat konst och kultur vid både Sorbonne i Paris och på Stockholms universitet. 

- Då kom skolans miljö i fokus med föreningen Konsten i skolan. Skolor med konst blev viktigt. Kring år 2000 har vi inte längre råd att ha skolor med konst och skolbibliotek.  

I sin forskning har hon tagit med lärdomar från förra sekelskiftet till vår tid. Hon ser att konsten i vården fyller en lika viktig funktion som konsten i skolan.  

Boken Konst på sjukhus – ett pionjärarbete 

Politiker ville ta vara på det friska hos människan och ge åldrande människor ett bättre slut. Birgitta granskade landstingets konstsamling. I sin bok Konst på sjukhus bröt hon jungfrulig mark med sina resultat om konstens förmåga att skapa kraft och sammanhang hos patienterna. De berikas av konst i vårdmiljön - inte kala väggar.  

- Jag tycker att Antonovskys* tankar är intressanta, att tillvaron kan göras meningsfull och ge salutogena impulser som får en att uppleva hälsa trots sjukdom.  

Brister i hanteringen av konsten 

På sjukhusen saknades ofta en konstansvarig och kriterier för lämplig och olämplig konst. På en gynavdelning för missfall hängde tavlor med lyckliga kvinnor med ett nyfött barn, minns Birgitta. På en avdelning för män med vattenkastningsproblem fanns konst med droppande kranar.  Vissa konstverk stimulerar tillit, kraft och positiva tankar medan andra kan väcka rädsla och obehag, förtydligar Birgitta: 

- Man kan inte placera en Chagall på vilken avdelning som helst. En skör människa kan behöva en annan typ av input. 

Kunskapen om hur man placerar konst var ofta begränsad. Man hängde grafik i solljus. När den bleknat kasserades den. Här kunde man lära av museivärlden och kanske skydda den på liknande sätt. Landstingets vårdinrättningar var en dynamisk miljö som ofta bytte funktion. Vart tog konsten då vägen? 

Kunskapsspridning skapade förändring 

Forskningsprogrammen ”Kultur i vården och vården som kultur” fokuserade på konst, musik, dans, medicin och kultur i vården utifrån flera ämnesområden och tvärvetenskapliga ansatser. 

Kulturens hälsobringande effekter spreds i Sverige, Norge, England, Frankrike och Japan, framhåller Birgitta, som var ansvarig för forskningen och för god kunskapsspridning om den.  

Betydelsen av individuell vård 

Utan forskningsprogrammen hade det inte hänt lika mycket. Med dem fick vi många grundläggande resultat. En generell behållning var betydelsen av individuell vård och omsorg.   

- Det är viktigt att människan får sådan input av hälsa och kultur att hon känner meningsfullhet med livet - att hon känner trygghet, tillit och förtroende, avslutar Birgitta Rapp.