Tre vinnare bland över 170 bidrag i sommarens skrivtävling

Den 29 oktober firades det nya numret av ponton där vinnarnas texter även publicerades. Festen hölls på bibliotek Lava där runt 40 unga personer dök upp, DJ Litchii stod för musiken och vinnarna av skrivtävlingen fick öppna upp scenen med sina texter.  

Foto: Talo Vargas

Först ut var Ellen Axelsson, 16 år, från Umeå som läste sin text ”Jorden jag står på”.  

Från intervju med ponton:

Varifrån hämtar du din inspiration?

 Med temat ”något ärvt” tänkte jag direkt på hur de unga ärver världen med klimatförändringarna från den äldre generationen, så mycket av min inspiration kommer från det som händer i världen. Jag försöker uppmärksamma aktuella problem och fånga hur många unga känner idag. 

Din vinnardikt är en dramatisk, bildstark dikt där sorgen får kosmiska proportioner. Liknar den här dikten vad du skriver annars, eller sticker den ut?

 Jag brukar alltid försöka skapa en stark känsla och budskap i det jag skriver. Oftast skriver jag noveller och mer sammanhängande texter, så den här dikten är också något nytt för mig. 

Iren Rahman, 19 år, från Alby i Botkyrka var också en av vinnarna med sin text ”Tiden har tagit rötterna med sig”.

Foto: Talo Vargas

Iren har tidigare blivit intervjuad i kapitlet ”Att hitta nya röster” i Regionbibliotek Stockholms bok ”Vi skriver – Om bibliotek och skrivande”. Boken finns att läsa på Regionbibliotek Stockholms webbplats.

Länk till Vi skriver

Från intervju med ponton: 

Din text rör sig kring teman som minne och språk i ett dekolonialiseringperspektiv. Är det ämnen du brukar skriva om?

 Mitt skrivande håller sig inte till några teman, utan är snarare en biprodukt av mina tankar, känslor och upplevelser och någonting jag framför allt ägnar mig åt för personligt nöje.  Dock kan jag ana en viss röd tråd i de texter jag tidigare gett ut, som alla knyter an till dessa teman på något sätt:

Den vita dagboken (Tensta konsthalls textpris, 2023) skildrar minnen från en resa till den plats jag har mitt ursprung i, Älskade stålar (Lilla Augustpriset, 2023) utspelar sig i Dhaka, Bangladesh, och skildrar ett antal (fiktiva) livsöden från platsen och Helt seriöst (Ortens bästa penna, 2023) vänder rampljuset mot karaktärer som växer upp i sverige men har ett annat modersmål än svenska. 

Ursprung är för mig ett komplext och väldigt personligt ämne som jag, om än ofta undermedvetet, försökt att närma mig, förstå och reda ut genom skrivandet.  

För många är det laddat att skriva om familjehistoria. Frågor kan uppstå som: vad får jag lov att berätta, vad vet jag egentligen är sant? Hur tänker du om detta?

 Jag förstår att attityden till familjehistorier skiljer sig åt mellan familjer. I min familj, som inte ursprungligen kommer från Sverige, är berättandet ett viktigt sätt att bland annat hålla den egna kulturen, sederna och minnet av människorna som en gång fanns (familjens historia) vid liv. 

Det muntliga berättandet är och har länge varit en central del i vår kultur och ofta är det historier om förr (och förfäder) som berättas. Det är ett sätt för oss att minnas och återknyta till våra rötter på en plats där de annars inte finns. 

Sedan fascineras jag av berättelsernas förmåga att sudda ut gränsen mellan sanning och fiktion. Även i mina egna verk återspeglas denna vaga gräns. Vill man skildra något, vad som helst, kan en bra början vara att använda verkligheten som ett frö och sedan fantisera ihop plantan som gror ur det! 

Den tredje vinnaren var Maja Cidh Ronge, 21 år från Tullinge i Botkyrka, med texten ”Det står en bomb hemma”. Foto: Maja Cidh Ronge

Från intervju med ponton: 

I din novell finns en extrem, absurd sorts symbol – en bomb på köksbänken – i en annars realistisk, vardagsnära berättelse. Liknar den här texten hur du annars skriver, eller hur skulle du karakterisera ditt skrivande?

 Lite, ja! Jag gillar att skriva berättelser om lite mer vardagliga situationer med en underton av något som inte riktigt är som det borde vara. 
Det känns viktigt att ta upp även mindre, vardagliga problem, för att faktiskt framföra att de inte borde vara just vardagliga. För att riktigt karakterisera mitt skrivande behöver jag nog dock skriva lite mer först. 

Har du någonsin fått ett skrivtips som verkligen hjälpt? Vad i så fall?

Det bästa tipset som har hjälpt mig när jag sitter helt fast, är att hoppa i berättelsen. Man behöver inte skriva från början till slut, helt kronologiskt. I stället kan man skriva om något som händer längre fram, och sen skriva ihop allt senare! 

Vinnartexterna och många fler fantastiska texter och bilder hittar ni i ponton #3, 2024.