Sammanfattning från konferensen Kultur för och med fler barn och unga

Inledning

Peter Axelsson och Camilla Luterkort från kulturförvaltningen i Region Stockholm inledde dagen med att hälsa välkomna och berätta om bakgrunden till konferensen. Kulturförvaltningen i Region Stockholm hade under 2023 ett uppdrag att kartlägga barns och ungas kulturvanor vilket resulterade i rapporten En väv av vanor som finns att ta del av på Region Stockholms webbplats. Rapporten visade bland annat att en stor del av ungas kultur- och fritidsvanor äger rum utanför den offentligt finansierade kulturen.

Till rapporten En väv av vanor (pdf)

Inledningstalare Zanyar Adami: Vad innebär breddat deltagande?

Zanyar Adami arbetar som vd för mediehuset Fanzingo i Alby. Han berättade personligt om sina upplevelser av att som barn komma till Sverige från Kurdistan och hur det format hans yrkesliv. Till exempel att starta tidskriften Gringo, regissera film med berättelser som han själv saknade i sitt nya hemlands kulturutbud. Han berättade om avgörande tidiga kulturupplevelser han fick i Sverige, som Ronja Rövardotter, och hur han senare gjorde sin egen tolkning eller införlivade dem i sina egna verk. Vi fick höra hans tankar kring att skapa berättelser om krig och flykt för en målgrupp som upplevt dessa saker. Som vd för Fanzingo arbetar han med att få in fler perspektiv, ge fler barn och unga möjlighet att uttrycka sig, skapa kultur och journalistik, ta plats och delta i det offentliga samtalet. Han talade om att använda kultur till att visa mer av världen och om olika synsätt kring inkludering och representation.

Nationella insatser för breddat kulturdeltagande bland barn och unga

Jenny Löfström Ellverson arbetar som processledare och projektledare på Kulturrådet. Hon berättade om hur de som statlig myndighet arbetar med att bredda deltagandet i kultur.

Kulturrådet fördelar årligen 2,5 miljarder årligen till regioner, kommuner och organisationer och har i uppdrag att arbeta främjande för att driva på utvecklingen av kulturlivet. Utöver det arbetar de med kartläggningar och utredningar för att sprida kunskap och ett viktigt uppdrag är också att samverka och föra dialog med bland annat museer, myndigheter och organisationer.

Jenny listade några punkter för vad som behövs för att möjliggöra ett breddat deltagande:

• En helhetsbild på barn och ungdomar, ett holistiskt perspektiv.
• Olika roller, att samverka på alla plan.
• Kunskap, tid och resurser.
• Synliggörande och representation. Att känna sig välkommen och representerad.
• Barn- och ungdomsrättsperspektiv i verksamheten – att ge unga inflytande och delaktighet.
• Utbildningsnät i stället för en utbildningskedja. Till exempel att undanröja hinder för att kunna komma in på en konstnärlig utbildning. 

Scen utanför C – Fler unga i scenkonsten

Scen utanför C är ett samarbete mellan Riksteatern och Ung Teaterscen. Scen utanför C har som mål att unga i förorter till Stockholm, Malmö och Göteborg ska få tillgång till scenkonst, samtidigt som scenkonsten ska få tillgång till fler röster och erfarenheter.

Nisrin Berrada, teaterledare och Sarah Ameziane, projektledare berättade om projektet som startade hösten 2022. De fick börja från noll för att hitta de unga deltagarna på fritidsgårdar och andra platser där unga hänger.

På frågan om vad som varit lyckat med projektet säger de att det har varit viktigt att det är gratis och att de finns där kulturskolan inte syns idag. För att hamna på kulturskolan krävs ett eget driv, eller att föräldrarna anmäler, medan Scen utanför C letade upp de unga som kanske var hemmasittare eller aldrig ens hade tänkt tanken på att teater var för dem.

Lokal 16 – Nycklar till ungt arrangörskap

Lokal 16 är ett kulturhus för och av unga vuxna i Ljungby. I presentationen medverkade Peter Malmberg, verksamhetschef samt Edina Bekteshi och Edwin Klaesson, ungdomar som anställts i verksamheten. Idag är de cirka 130 aktiva medlemmar i föreningen som sysslar med olika konstformer. I huset erbjuds bland annat kreativt skrivande, rollspel, kreativ verkstad, blackbox och ett café.

Vi fick höra om deras modell, engagemangspyramiden, en metod med mål att unga ska kunna förverkliga sig själva. För att lyckas behövs infrastruktur, en ledning som stödjer och ett sammanhang sam att unga kan känna ägandeskap över processen.

De berättade om bakgrunden till hur kulturhuset startade. Den nystartade föreningen gjorde 2016 en studieresa till Sarajevo som väckte drömmar om en egen lokal att arbeta i och forma. Allmänna arvsfonden beviljade föreningen tre miljoner kronor vilket gav möjlighet att bygga om en nedlagd plastfabrik där de skapade en konstverkstad, danssal och black box. Vid invigningen såg de en chans att integrera konstformerna. De satte upp en teater där några bidrog med musik, några skapade scenografi med mera vilket suddade ut gränserna mellan olika grupperna och skapade ett allkonstverk.

Något som har varit viktigt hela vägen är att skapa en inkluderande, trygg gemenskap. En plats att få ta ansvar, misslyckas, lyckas och få stöd att uppfylla sina idéer. De som varit med på resan från start känner ägandeskap, men lika viktigt är att fortsätta arbeta med att de unga som tillkommer också ska känna samma ägandeskap och ha inflytande.

Panelsamtal: Vägar till ett breddat deltagande

I panelsamtalet deltog Edina Bekteshi och Edwin Klaesson från Lokal 16; Miriam Chouiyakh och Jagana Khasdorj från Scen utanför C; Nasir Sarr och Marx Mukaru från Ortens bästa poet. Valentina Cuevas ställde frågorna och här har vi sammanfattat några av svaren i samtalet.

Minns du ditt första möte med kultur?

MM: Min mamma säger att jag dansade innan jag kunde gå.

EB: Jag är inte från kulturfamilj men upptäckte rätt snabbt kultur, bild, musik, film och annat, dock inte teater förrän senare.

MM: Jag kom i kontakt med Ortens poet genom skolan. En av Ortens poeter kom och visade vad poesi är egentligen. Något riktigt spännande. Kom ut i skolor, där alla barn måste vara! Var där ungdomar är helt enkelt.

Hur kom ni i kontakt med teater?

MC: Jag har alltid gillat att utvecklas och hade länge velat börja på teater men var blyg och rädd att prata inför folk. Jag började med teater och hittade Scen utanför C, där Nisrin hjälpte mig.

Vad finns det för trösklar som vi kan sänka i kulturverksamheter?

JK: Jag hade aldrig gjort teater, men fick testa på Rinkeby bibliotek där det var gratis. Jag hade aldrig testat teater om det kostat pengar. Det var en stor grej, att det var gratis.

EB: För mig var det viktigt att jag blev sedd. Jag tyckte det såg roligt ut men det var inte förrän vår teaterlärare sa till mig ”Du kan!” som jag vågade komma och prova. Mitt enda hinder var jag själv.

NS: Andra som inspirerar, som liknar en själv. Någon som gått en utbildning, är 30 år och jobbar på heltid är svårare att relatera till!

Spelar det roll vem som leder en verksamhet för unga?

EK: Det är viktigt att ha ett intresse och se de unga. Man måste kanske inte vara ung själv men man måste vara nyfiken och intresserad av hur saker är för dem.

MM: Det är viktigt med folk som man kan relatera till, andra med liknande bakgrund som du.

Vad hindrar unga från att delta förutom kostnader?

EB: Unga idag kommer inte i kontakt med kultur lika mycket. Det känns så långt borta och synen på kultur är lite att man är rädd för att känna sig konstig om man gillar det. Även om det är fantastiskt.

MC: Många unga känner att kultur inte är viktigt jämfört med att plugga och så. Många har inte tid efter skolan, de tycker det är bättre att plugga.

JK: Att kunna vara på en plats och hänga där, utan att det är så krångligt eller känns som ett ställe med mycket prestige, och att det är gratis och nära och avspänt.

Vad skulle få dina vänner att börja med kultur? Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa till?

MM: Att visa dem hur brett spektrum kultur verkligen är. Alla gillar någonting – musik, konst,

Vad gör teatern med er idag?

MC: För tre år sedan hade jag svimmat om jag stått framför mycket folk. Trivs bättre med mig själv, är mindre rädd att visa mig.

JK: Det har ändrat hur jag ser på allt. Allt känns som teater nu! Oh my god, ljussättningen här… Vi har en grupp nu, söker pengar från olika håll. Jag går en konstutbildning och jag tänker alltid på hur jag kan använda min kunskap från andra saker, ta med den in i teatern. Jag pluggar på Kungliga konsthögskolan, kom in nyss. Innan det gick jag på bild på gymnasiet.

MC: Jag har alltid målat och ritat, gjort saker med händerna. I gymnasiet valde jag konst och design och i ettan började jag med foto, så jag har gjort olika saker innan det här.  

Har ni något råd till vuxna som arbetar med kultur för och med fler barn och unga?

MM: Fortsätt med det ni gör, att sprida kultur i alla former. Det får aldrig försvinna. Det är viktigt.

EK: Det handlar inte bara som siffror och statistik, viktigt att se den enskilda personen.

MUCF – Vad säger barn och unga?

I denna presentation fick vi lyssna till Vanessa Sevedag, utredare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) som ansvarar för att kartlägga och följa upp ungas levnadsvillkor. Målet är att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor och kunna påverka samhällsutvecklingen. Bland annat producerar MUCF rapportserien Ung idag som finns på ungidag.se

Vanessa redogjorde för två rapporter, en nationell ungdomsenkät från 2021 och en mätning som fördjupat sig i ungas fritid som utfördes 2023 där de bland annat kartlagt skillnader mellan bostadsområden, kön och unga med och utan funktionsnedsättning.   

I statistiken framgick bland annat att 67 % av ungdomarna uppgav att de var nöjda med sin fritid. Killar var mer nöjda än tjejer och de yngre åldersgrupperna, 16–19 år, var mer nöjda än de i åldersgruppen 20–25 år.

Utrikesfödda anger i större utsträckning att de möter fler hinder genom att det är för dyrt eller inte anpassat för dem. Samma trend syns i svar från gruppen unga med funktionsnedsättning att aktiviteten antingen varit för dyr, svår att ta sig till, inte varit anpassad eller att man inte känt sig välkommen.

Sammanfattningsvis är många unga nöjda med aktiviteter på fritiden och upplever tillgången som god, men det finns skillnader mellan grupper där utrikesfödda, unga boende i socioekonomiskt utsatta områden, funktionsnedsatta och hbtqi-personer i högre grad upplever hinder.

Hur tillgänglig är kulturen för barn och unga med funktionsnedsättning?

Mari Molander berättade om sitt arbete som dramapedagog på Ql-Lagret i Örebro kulturskola. Hon fick uppdrag att ta med lärdomar från sin roll som dramapedagog med inriktning på barn med olika funktionsnedsättningar till en nystartad kulturskola.

Verksamheten arbetade utifrån frågan: hur kan jag som lärare möta en elev som inte beter sig som jag förväntar mig? Alla pedagoger i kulturskolan bjöds in för att diskutera hur de bäst ska kunna möta ALLA barn. På köpet har de kommit fram till att de verktyg som skapar trygghet för funktionsnedsatta är bra för alla. Ju fler verktyg lärare och elever fick, desto fler ville vara med.

Mari berättade om att de rekryterar nya elever genom att lärare åker ut och gör en show. Sedan får eleverna lära sig sångerna och låtarna, nästa gång skapar de rekvisita och veckan efter lär de sig danserna. Sedan är det dags för en föreställning där alla är med.

Mari berättade också om ett treårigt projekt i form av ett kulturkollo för elever med funktionsnedsättning. En tidigare elev, Martina, deltog i projektet och alla tre kollon. Presentationen avslutades med en film med Martina med budskapet: ”Var inte rädda! Skapa ett rum där alla känner sig välkomna. Skaffa er utbildning, alla funktionsnedsättningar syns inte. Och var inte skraja. Don’t be afraid to be different, be afraid to be like everybody else.”

Delaktighet i praktiken - Ortens bästa poet

Saman Sokhanran, är poet, producent och grundare av Ortens bästa poet. På scen fick vi också möta två unga poeter: Nasir Sarr och Marx Mukaru som framförde varsin dikt.

Saman berättade om sin bakgrund som fritidsledare. Han flyttade från Uppsala till Stockholm och började arbeta med unga i Farsta där ingen visste vem han var. Det ledde till att han började analysera sig själv och ställa frågor som: Vem är du som ledare? Vad är din relation till ungdomarna? Vad är viktigt för dig? Han menar att det är viktigt att förstå vem man är i relation till ungdomarna.

Efter ett misslyckat försök där han startat upp ett projekt där ingen dök upp och han förstod att han behövde lära känna Rinkeby som ort och vilka aktörer som fanns där. Han började med en analys av målgruppen och kom fram till att de har en drivkraft att vilja driva en egen verksamhet. Många unga kände att de hade växt ur fritidsgården och att de inte togs på allvar av andra kommunala aktörer.

Tre viktiga erfarenheter från Saman:

• "Lär folk att fiska" – de ska kunna bli självgående
• Sänk trösklarna, men höj förväntningarna
• Låt folk misslyckas

KUBenStories: Samverkan för ett breddat deltagande

Anna Fogelberg är ungdomsbibliotekarie på Vallentuna bibliotek och Lina Granbacka, är fritidsledare med utvecklingsansvar på Ung Fritid Vallentuna. Tillsammans arbetar de på KUBen i Karby som ligger en mil utanför tätorten. I huset ryms bibliotek, fritidsgård, kulturskola och träffpunkt för daglediga personer.

Projektet KUBenStories är en verksamhet där unga (12–14 år) får arbeta med berättande, läsande och skrivande i olika former på ett lekfullt sätt. Genom att bredda utbudet på fritidsgården har de lyckats nå de som brukar vara på biblioteket. Läsning har tidigare inte varit en av de populära grejerna på fritidsgården.

Anna och Lina ger ett exempel på en övning som bygger en brygga mellan verksamheterna. Det är bokpratsleken då alla skriver en påhittad ”bokbaksidestext” på en lapp och lägger lapparna i en låda. Sedan drar alla en lapp var ur lådan och presenterar den påhittade boken improviserat.  

Den utmaning som Anna och Lina ser är att de slåss om ungas fokus när mycket annat konkurrerar. Därför blir det också viktigt att verksamheten inte får upplevas som skola.

När de riktar sig till målgruppen som är biblioteksovan så möter de unga som har ett lägre självförtroende och som inte tror att de kan. En nyckel till framgång har varit att väcka intresse hos de som blivit stammisar så att de tar med sig sina vänner. De har också varit lyhörda för de ungas förslag vilket bidrar till att stärka de ungas självkänsla så att de vågar kasta sig in och köra.

Anna och Lina har uppmärksammat några förutsättningar för att lyckas:

• En vilja ”på golvet”, ett verkligt engagemang hos personalen.
• En ledning som tror på och möjliggör verksamheten.
• Kommunikation kring respektive verksamhets kulturer och arbetssätt.
• Behöver finnas tid för att bygga relationer med de unga.
• Att vara i samma lokal som fritidsgården gör att de känns igen av de unga.

Ibland har man en bild av hur ens jobb och tjänst är formulerad, men fastna inte i den! Fundera på vad du vill göra. Spela lite pingis!