Toner, ord och kropp: Ett poesiprojekt för unga med funktionsnedsättning på Danderyds bibliotek

Emma Andersson och Joakim Rask arbetar båda som bibliotekarier på Danderyds bibliotek. I den här intervjun berättar de om sina roller i poesiprojekt där de samarbetat med en dans- och teaterpedagog och en fritidspedagog.

Ni har arbetat med ett poesiprojekt för unga med funktionsnedsättning. Kan ni berätta om projektet?

Emma: Genom projektet Stärkta bibliotek har biblioteket, Fritidsträffen och kulturskolan har jobbat upp ett fint samarbete där vi har träffats regelbundet och jobbat med litteratur på olika sätt. Under våren 2024 har vi arbetat med poesi och vid varje träff tillsammans arbetat med en ny dikt. Vi har hittat dikter och poeter som är intressanta och passande för ungdomarna och valt dikter som finns tonsatta. På träffarna har jag först läst dikten högt för ungdomarna och så har vi i gruppen pratat om den. Vilka ord som finns i dikten och vilka känslor dikten väckt hos oss. Nästa steg har varit att lyssna på den tonsatta dikten och sen dansat dikten tillsammans under ledning av Lasse Gonzales som är dramapedagog.

Det har varit intressant att höra dikten tonsatt jämfört med att läsa den. Den kan låta och kännas helt annorlunda och rörelserna som vi gjorde tillsammans har gjort att vi upplevt dikten på ett annat sätt och känt den i kroppen, vilket ger ytterligare en dimension till förståelsen och upplevelsen av texten. Vi upplever dikten med kroppens alla sinnen: hörseln, synen, känseln.

Ungdomarna har också skrivit egna dikter och samlat dem i ordböcker. Projektet avslutades med poesivernissage på Enebybergs bibliotek där de bland annat framförde sina egna dikter för publik.

Joakim: LSS-verksamheten är belägen i samma hus som biblioteket och varannan tisdag har jag besökt verksamheten under en timme per tillfälle. Till de första tillfällena tog jag med ord och meningar som jag klippt ut ur gallrade bilderböcker, som vi gjorde gemensamma dikter av. Ungdomarna fick också skapa egna dikter från orden på “ordbordet”, och klippa ut bilder. Vi har samtalat om vem orden tillhör, och lånat ord av varandra. Vi har pratat tolkning och att alla ser olika på en sak, en dikt eller ett ord.

Tillsammans med fritidspedagogen så gjorde vi lekar som att kasta ord till varandra i former av en tennisboll. Tillsammans bildade orden en berättelse som stannade i rummet och ibland följde orden med till ungdomarnas egna skriv- och bildhäften.

Hur har era roller som biblioteksmedarbetare sett ut i projektet?

Emma: Jag har valt ut böckerna och texterna som använts och legat till grund för samarbetet. Vi har högläst för ungdomarna och ibland ändrat texten lite för att bättre passa målgruppen och vi har också deltagit tillsammans med ungdomarna när vi dansat dikten och samtalat om den.

Joakim: Jag har tagit med mig ord och böcker till träffarna där jag har högläst om populära figurer och roliga faktaböcker, med den underliggande tanken att ungdomarna ska få inspiration till att skapa egna berättelser eller dikter. Inför varje tillfälle har jag och fritidspedagogen gemensamt planerat dagens träff. Fritidspedagogen, som känner ungdomarna väl, gav mig ovärderlig förståelse och inblick för deras förutsättningar och hur vi utifrån det kunde arbeta med poesi.

Ni fick möjlighet att arbeta med en mindre grupp unga. Hur påverkade det ert arbete?

Emma: Vi har lärt känna ungdomarna och de har känt tillit och trygghet till oss och varandra. Vi har skojat och haft mycket kul tillsammans. Det har gjort arbetet enklare och roligare och alla har vågat släppa loss under våra träffar.

Joakim: Genom mitt samarbete med fritidspedagogen och genom att skapa något ihop med ungdomarna har jag fått kunskaper om nya sätt att se på livet. Skilda förutsättningar och hur alla uppfattar saker olika har fått mig att inse mina egna begränsningar. Det var inte alltid lätt att förmedla det jag ville få fram till ungdomarna och att få prata böcker och skapande med personer som jag inte delar referensramar med har varit berikande. Jag tror att jag har fått större förståelse för hur viktigt det är att vara tydlig och inte förutsätta att alla förstår det jag tar för givet. Att det var relativt få ungdomar i gruppen, 4–5 personer, var bra, då jag kunde lära känna hur var och en fungerade, skapade, och tänkte.

Vad har ni fått för respons från deltagarna i projektet?

Emma: De har tyckt att det varit roligt.

Joakim: Den sociala biten som att ordna vernissage och få sponsring från det lokala näringslivet var nog rolig för ungdomarna. Vernissagedagen blev fin och speciell och ungdomarna tog för sig i egenskap av konstnärer och serverade cider och tårta. Det var frivilligt att medverka med sina alster och jag tycker det var svårt att avgöra om ungdomarna förstod den fulla vidden av vernissagen. Jag tror inte att vi pratade tillräckligt om att även främlingar skulle läsa deras verk. En sak jag lärt mig av ungdomarna är att jag är mer ängslig än vad de är. Deras mod var inspirerande, men till nästa gång önskar jag förankra beslutet om vernissage och vad det innebär mer hos ungdomarna.

Om ni tänker framåt – Hur skulle ni vilja jobba med målgruppen unga med funktionsnedsättning?

Emma: Vi har hittat en arbetsmetod som fungerar bra och vi hoppas kunna fortsätta med vårt samarbete med ungdomarna på Fritidsträffen.

Joakim: Att ännu mer utgå från deras perspektiv. Jag hade ingen erfarenhet av att arbeta nära ungdomar med funktionsnedsättning på det sättet. Saker jag tar för givna, förstår de på helt andra sätt. Så här i backspegeln hade jag önskat mer samtal, och mindre att vi varje gång var tvungna att hitta på någonting. Ibland blev det lite mycket “Nu ska vi göra det här!”, och så hängde ungdomarna på, men mer sällan blev det tid till att prata om ord och berättelser över lag. Jag förbluffades över hur öppna de var inför en bibliotekarie som inte känner dem. Hur respektive ungdom ‘såg på livet’ blev ändå tydligt i deras dikter, och jag hoppas att de känner att de uttryckte något personligt och att de bär med sig någon av formuleringarna och bilderna de skapade, även om de inte skriver dikter igen. En liten del av varje ungdom finns i alla fall med i de dikter som blev.

Har ni några tips eller erfarenheter som ni vill dela med er av till andra biblioteksmedarbetare?

Emma: Samarbeta med andra! Att samarbeta och bidra med olika kompetenser har lyft vårt arbete med ungdomarna och varit en förutsättning för att vi har kunnat arbeta som vi gjort. Skoja och ha roligt tillsammans.

Joakim: Ta tid att lyssna in ungdomarna och försök förstå var de befinner sig, snarare än att fokusera på vad ni ska göra. Tänk inte på att ni “ska” skriva något. Ha det i bakhuvudet, men låt dig ledas av hur de uttrycker sig och tänker, och se vad som händer. Var följsam, då blir det mycket roligt, och du lär dig att tänka på nya sätt.