Två personer sitter med varsin bok i handen ute i grönskan. Mellan dem finns ett bord med en skylt där det står Äppelhyllan

Stärkt fokus på vuxna med funktionsnedsättning

I flera år har Lidingö stadsbibliotek använt medlen från Stärkta bibliotek för att utveckla verksamheten med fokus på tillgänglighet och personer med funktionsnedsättning.

Bland annat har de satsat på en Äppelhylla för vuxna på Lidingö stadsbibliotek. I Äppelhyllan finns anpassade medier, litteratur för anhöriga och personal inom omsorgen. 

Vi intervjuade Heli Renman, bibliotekschef samt Cecilia Billsdotter Jonsson, Johan Norberg och Andreas Norola Gernandt, som arbetar som bibliotekarier, om arbetet med ökad tillgänglighet. 

Berätta om Äppelhyllan för vuxna! Hur skiljer den sig från Äppelhyllan för barn? Vilka reaktioner har ni fått från målgrupperna?

Heli Renman: Biblioteket skapade Äppelhyllan för vuxna efter ett studiebesök på Linköpings stadsbibliotek. Det finns medier för vuxna med funktionsnedsättning, men också en resursdel för anhöriga och medarbetare inom omsorgsverksamheterna. Alla brukar bli positivt överraskade. Vi kikade på utbudet hos MTM och Habilitering & hälsa på Sabbatsbergs sjukhus. På så sätt fick vi en bra överblick över vilka anpassade medier som skulle kunna passa målgrupperna på Lidingö stadsbibliotek. Utöver det ordnar biblioteket med depositioner till öppna mötesplatser till verksamheter inom LSS och socialpsykiatrin.

Ibland kan det krävas lite extra att vara biblioteket på uppdrag i en helt annan verksamhet. Vilka glädjeämnen och utmaningar har ni mött?

Heli Renman: Pandemin var förstås en utmaning och tidvis har vi haft problem med personalomsättningen inom omsorgsverksamheterna. Men det mesta har gått bra.

Cecilia Billsdotter Jonsson, bibliotekarie: Det går inte att veta på förhand hur ett möte kommer att bli. Bibliotekarien behöver vara flexibel och ha en kreativ ingång samt kunskap om läsprocesser, men själva mötet är värt mycket i sig, även om det inte alltid syns och märks. 

Johan Norberg, bibliotekarie: Jag har fått lovord både om biblioteket och för de teman jag väljer att prata om när jag är på besök hos socialpsykiatrin. Det är otroligt roligt när människor jag träffar ställer frågor, och kanske återkommer gången efter med kommentarer om det vi pratat om. Ofta berättar de själva så att jag lär mig helt nya saker. Ibland märker vi också att åhörare är nedstämda, eller utmattade, och kanske reagerar negativt på saker vi pratar om. Så det gäller att vara flexibel och lyhörd, och ibland byta ämne eller korta ner.

Heli Renman: Eftersom jag också kunnat rekrytera medarbetare som är modiga nog att arbeta med läsfrämjande aktiviteter för målgruppen, tycker jag att vi ligger långt fram. 

Varför krävs det särskilt mod att arbeta läsfrämjande för dessa målgrupper? Kan ni ge exempel på lyckade aktiviteter för och med målgruppen?

Heli Renman: Dels tar det tid att bygga upp relationer, trygghet och förtroende mellan användare och bibliotekarier. Avslappnade och inkännande bibliotekarier, som bjuder på sig själva och även visar förståelse för de olika utmaningar och svårigheter som målgruppen har, är en nyckel till framgång. De mest populära aktiviteterna har varit högläsning och besök där vi berättar om olika lokala teman, som exempelvis gamla brott på Lidingö. Under hösten har vi ett spännande taktilt bokprojekt i gång med som ska utmynna i fysiska böcker för utlån.

Taktila böcker brukar ju vara en av de minsta sektionerna på biblioteket. Berätta mer om hur ni arbetar!

Johan Norberg: Vi fick idén till detta under pandemin. När vi presenterade biblioteket digitalt för alla verksamheter på Lidingö reagerade flera när vi berättade om taktila böcker, och uttryckte ett behov för just sådana för vuxna. Då det inte verkade finnas så mycket sådant material tänkte vi att det vore roligt att göra dem själva. Sen sökte vi medel från Kulturrådet, och på den vägen är det.

Heli Renman: Tanken är att en daglig verksamhet ska skapa en text som bearbetas om till lättläst. Texten ska därefter tolkas till taktila upplevelser. Biblioteket har anlitat Carina Söe Knudsen från Vilja Infodesign AB för att hjälpa oss att ro projektet i hamn.  

Johan Norberg och Cecilia Billsdotter Jonsson: Vi ville ha en bok med fina, taktila bilder, som ett konstverk översatt till taktila material i olika lager. Så vi kommer att ha både konstverk målade av en konstnär och taktila tolkande bilder i boken. Den beräknas att vara klar i början av december 2024. Då vill vi fira med releasekalas tillsammans med medskaparna av boken. Vi funderar på att ställa ut konstverken och håller tummarna för att någon vill spela musik på piano. Vi ser mycket fram emot höstens arbete med de taktila bilderböckerna och hoppas kunna producera mellan fem och tio böcker. 

Heli Renman: Utan Stärkta bibliotek hade vi inte kunnat göra lika mycket, så dessa medel är otroligt värdefulla.

Hur planerar ni framåt? Vilka delar av verksamheten kan leva vidare utan särskilda bidrag? 

Heli Renman: Vi kommer att ha kvar och utveckla vår Äppelhylla för vuxna, alla depositionsböcker och lån, och bibliotekarierna kommer att fortsätta med läsfrämjande aktiviteter för personer med funktionsnedsättning. Det finns en politiskt antagen plan för Lidingö, som heter Funktionshinderspolitiskt program. Det syftar till att både förtroendevalda och medarbetare beaktar och tänker in funktionsrättsperspektivet vid planering och utförandet av verksamhet på alla nivåer. 

Cecilia Billsdotter Jonsson: Under våren började vi med Frejas fredagar på biblioteket, och under hösten kommer vi fördjupa aktiviteten med cirklar på temat konst och musik och bokcirklar som knyter an till temat. 

Freja är för de som är 18 plus med psykisk ohälsa och som vill hitta ett sammanhang. Besökarna på Kreativet – en mötesplats för de 16 plus som lever med psykisk ohälsa och vill vara kreativ i ett socialt sammanhang – kommer att undersöka två konstnärers bildspråk och frågeställningar och prova på att arbeta i de tekniker som konstnärerna använder sig av. Jag kommer att åka ut till gruppboendet E4:an två gånger och ha bokcirkel med både en poesibok och en roman. Inspirationen kommer utifrån Shared Reading-metoden.

Andreas Norola Gernandt, bibliotekarie:  Jag brukar högläsa på Ateljén – en daglig verksamhet. Vi har hittills läst berättelser med olika teman. Det absolut roligaste är självklart när jag lyckas pricka rätt bok och det tänds en glöd i ögonen hos åhörarna när jag berättar vad vi ska läsa. Till hösten kanske vi testar interaktiva berättelser där vi själva är med och bestämmer handlingen! Det finns många idéer till läsfrämjande aktiviteter för målgruppen men det kräver självklart engagemang och inkännande från oss bibliotekarier. Det är viktigt att känna in vad som passar och vad som tänder gnistan!

Johan Norberg: Jag fortsätter att besöka Ciceronen – en verksamhet för de 18 plus med psykiatrisk diagnos som vill få utlopp för sin kreativitet och komma i gång med någon sysselsättning – för att prata om olika böcker och teman. Det finns nog ingen del av biblioteksverksamheten som känns så meningsfull som när man får komma ut och träffa låntagarna. På Ciceronen fikar vi och pratar om olika ämnen på ett sätt jag försöker hålla intressant och lättsamt. Ämnena väljer jag ofta ihop med de på Ciceronen och det kan vara allt från Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk till Lidingöhistoria, ufon och spöken. I samband med detta pratar vi förstås och jag ger olika boktips och tar emot bokbeställningar. Jag har fått höra att det är uppskattat, och själv är jag efter varje besök förväntansfull på nästa gång jag ska dit.

  • Senast granskad: 30 juli 2024

Du kanske också är intresserad av